Stockholm behöver en markreserv! Områden färdiga att exploatera i stort sett med detsamma när en intressent visar intresse. Idag tar det två-tre år innan en intressent kan sätta spaden i marken. Byggandet kommer i otakt med konjunkturerna och är en bidragande orsak till bostadsbristen.
När ett behov uppstår, exempelvis på bostäder, dröjer det alltså idag två år till byggstart, därefter ytterligare 1-2 år innan lägenheterna är inflyttningsklara. Politiska initiativ har tagits för att förkorta processen (bland annat genom att fler planerare har anställts i vissa kommuner och genom att boverket ser över plan- och bygglagen) men än så länge har det inte gett något resultat.
Nya initiativ behövs! En markbuffert skulle kunna vara en lösning.
Vägen till en markbuffert:
- Ett antal större markområden reserveras för exploatering
- Riktlinjer för utveckligen fastställs, exempelvis i en fördjupad översiktsplan
- Flexibla typdetaljplaner tas fram för olika typer av områden som sedan kan appliceras på olika tomter
- Detaljplanerna / byggrätterna klubbas igenom politiskt och börjar därmed gälla juridiskt
- Marken säljs till intressenter vartefter behov uppstår. Detaljplanen är då redan fastställd.
Det handlar alltså om en typ av rutnät. Man fastställer tidigt hur gatorna ska gå. Vissa områden reserveras av kommunen för t.ex. kommunal service och parker. Man tar sedan fram typplaner för olika områden, exempelvis krav på högre bebyggelse i centrum och krav på lägre bebyggelse i andra delar. I centrum kan alla tomter användas för bostäder, service, kontor eller småindustrier, medan vissa andra gator som regel bara tillåter bostäder.
Det är här den riktiga medborgardialogen kan föras - man frågar vilken typ av stad invånarna vill ha, istället för att rådfråga alla invånare om varje enskild byggnad, som är fallet idag. Jag inbillar mig att många fler kommer intressera sig för planering, och att det dessutom blir en mer varierad arkitektur. Idag, när folk tycker till om varenda hus, leder det till att alla vågade idéer mjukas upp och blir halvmessyrer, för att passa allas åsikter. När man istället får tycka till om stadsstrukturen och inte varje enskild byggnad, kan fler bli nöjda med helheten, och arkitekturen bli mer varierad. När diskussionen har förts bestämmer kommunen vilka tomter som ska ha vilken typplan, och alla planer klubbas sedan igenom i kommunfullmäktige. Eftersom de gäller juridiskt då, kan intressenter börja bygga i princip direkt, istället för att vänta två år, som idag.
En stor fördel med den här typen av planering är att den inte kräver några förändringar av plan- och bygglagen. Man följer lagen, men definierar bara det som är tvunget i detaljplanerna. Och framför allt handlar det ju bara om att vara mer flexibel och förekomma behoven.
 Precis som i Sim City! |